En sons återkomst

Den 20:e februari 2009, Karachi, Sindh. Ett tämligen ordinärt familjeporträtt på många vis - med den åldrande patriarken i mitten och de yngre generationerna samlade runt omkring. Men likt många familjeporträtt - oavsett tidpunkt, plats eller kultur - bär familjen på en ytterst lång resa och som i deras fall tagit dem från North West Frontier Province vid gränsen till Afghanistan, via Burma och det mäktiga slättlandet Punjab till där de i dag befinner sig: i den stora hamn- och megastaden Karachi i Pakistans mest södra och mest torra landskap, Sindh.

Här ser vi Daniel, den kristna patriarken, med två av hans barn och med fem av hans barnbarn. De har alla växt upp med en kristen identitet och kan därmed omöjligen bära muslimska namn. Ytterligare tre av Daniels barn saknas på bild: en dotter som dock befinner sig i en annan del av huset och den äldsta sonen som är på tillfälligt besök men som sedan flera år bor med sin familj i England. Daniels tredje barn som saknas är en son som familjen under brinnande krig var tvungna att lämna kvar på ett katolskt barnhem för så väldigt många år sedan. Även om sonen aldrig funderat vidare på orsakerna till hans delvis annorlunda uppväxt har sonens öde varit ett trauma inte enbart för familjen utan också för stora delar av släkten.

I och med äldsta sonens besök får familjen äntligen det besked som de väntat på i så många år: den bortlämnade sonen har äntligen accepterat inbjudan och kommer antagligen att hälsa på familjen - tillsammans med den äldsta sonen - nästa år. Och därmed kan familjen få ett avslut och möjligen gå vidare då sonens återkomst kan möjliggöra ett nödvändig bokslut. Sonen som främst gör detta för sina döttrars skull men även för sin bror i England samt resten av familjen i Karachi. Sonen som återvänder är förstås Samuel - det namn patriarken Daniel och hans nu bortgångna fru, Bibbi, gav honom på det där katolska barnhemmet för så många år sedan. En sons återkomst.

(© Bilder: M. Paul. Musik: Buena Vista Social Club med låten Chan Chan. En megastad är ett storstadsområde som vuxit till över 10 miljoner invånare. Källa: Wikipedia.)

L

"Åh, gu'...den här låten är ju så fantastiskt skön - kom, Samuel..vi måste dansa..!!..."

Vi hade blivit ett riktigt stort gäng som tagit oss till den lokala puben via ett restaurangbesök och hade knappt hunnit smaka av våra första beställningar innan L bjöd upp Darth Vader till dans. Den gamla amerikanska jukeboxen visade sig vara av senaste modell - den råkade bara vara gjord enligt retrostuk som skulle föra tankarna till Elvis '50-tal. Men även om musiken var ny och tämligen medryckande dansade L oroväckande nära. Och innan Darth hann besikta situationen hade en av hennes okristligt långa ben låst fast honom i ett järngrepp vilket även tvingade honom att sluta titta åt sidan för att möta hennes blick.

L: ...vad gör du se'n..?..

Darth: ...eh...hur menar du...se'n..?..

L: ...du kan väl hänga med mig hem..?...jag bor ganska nära här...å jag lovar att bjuda på fika...eller så kan vi dela på en vinare...va' säger du..?...

Darth: ...oj..låter nästan som du planerat det här, L...

L: ...då säger vi det...när vi är klara här så går vi hem till mig...å du..du är så himla fin!..

Darth: ...tror jag behöver en whisky istället för den där ölen...

När vi satt oss ner kände jag fortfarande hur L tittade på mig. Men av någon märklig anledning var det inte längre besvärande. Istället för att distansera mig tänkte jag på vad andra sagt till mig samtidigt som jag lovat mig själv att 2009 skall bli ett bra år. Och visst kan även Darth Vader charma damer i sin omgivning - även om damen råkar vara betydligt yngre, längre och med rött läppstift som matchar hennes lika röda hår.

Väl hemma hos L fick Darth nöjet att välja musik medan värdinnan tog fram den utlovade vinflaskan. Han hittade en samling med gamla motownlåtar som fick honom att känna sig hemma. Och när L uppenbarade sig med den öppnade vinflaskan och två glas log Darth sitt bredaste leende: hon var så bedårande vacker och oavsett vad han tidigare planerat för kvällen tänkte han nu enbart njuta av stunden - att få vara riktigt nära en person han kände sig attraherad av. De släppte inte varandra med blicken och trots att de hann redogöra stora delar av deras olika uppväxt och liv hann de även med att dansa och känna varandras närhet. Han gick sedan hem, måhända alltför sent, men var mer än nöjd med sitt val att närma sig L. För även om detta inte blir en långdragen historia har L visat Darth att han saknat värme, beröring och närhet långt mer än han kunnat ana. När de dagen efter lunchade ihop förstod Darth hur rätt han gjort i sitt val: de har inte lovat varandra något mer än stundens ingivelse och att ta tillvara på den hänförelse de känner för varandra.

(Musik: det var Marit Larsens If A Song Could Get Me You som L och Darth först dansade till. Ja, Darth kopplade på hela sin bortglömda charm den kvällen och tydligen var det något som L uppskattade. Och trots att de känt varandra en kortare tid var det hennes ord efter deras första kyss som trots allt bekräftade att det fanns något mer än ett par gnistrande gröna ögon som lockade Darth. Visserligen kan kärlek vara tämligen berusande men trots allt ser de båda tämligen nyktert på deras nya vänskap.)