Nu har facklan slocknat. Den brinner ej längre. Men vi minns dig för den raka, humoristiska och ytterst varma person du var, Heléne.
Och vi vårdar ditt minne i det bästa av ställen - i våra hjärtan.
(Solrosen har min yngsta dotter odlat fram och hon gav mig den i tisdags. Den får symbolisera det som Heléne och hennes namn står för, fackla, då båda är vackra men som livet i övrigt, tidsbestämda.)
posted by Det Mörka Hotet at torsdag, augusti 24, 2006
10 Comments:
Fint.
Det är tomt nu,så otroligt tomt..
Vi är många som saknar henne!
Jag kände inte Heléne. Men blir så ledsen ändå...det är så fint av dig att ta farväl av henne på det här viset.
Usch nu börjar jag lipa....
Jættefin hilsen til Helene.
Like a candle in the wind.
-Mammamia: Ja, det är tomt men samtidigt visar det på att hon betydde något för oss.
-Anneli: Jag kände inte heller Heléne mer än genom våra bloggar och de sms vi skickade varandra.
Att kunna känna med andra, oavsett med- eller motgång, visar du så starkt genom din kommentar. Tack!
-Julie: Hon ser nog den också. Någonstans ifrån.
-Bert: De orden stämmer väldigt bra.
.
Kände inte Heléne som några av er andra, men är ledsen ändå - så tragiskt med en ung mamma som går bort. Var inne på hennes blogg i en oklar känsla att vilja hedra henne.
Vacker bild, Samuel.
-AB: Tack. Det är som du skriver, man behöver inte känna en person för att känna denna när något så tragiskt händer henne och hennes närmaste.
Ord som berör...
-Lena: Precis som Heléne: hon berörde andra människor ytterst personligt.
Jag hade äran att känna henne när vi var unga. Hon var min första kärlek och vi hade en fin tid tillsammans.
Saknar henne
Skicka en kommentar
<< Home